» » Magnus är bipolär: ”Är inte rädd för sjukdomen längre”

Magnus är bipolär: ”Är inte rädd för sjukdomen längre”

 

 

Sedan sena tonåren har Magnus Peterson levt med bipolär sjukdom. Att lära sig hantera den och dess skov har varit en decennielång resa för både honom och familjen.

– Jag har lärt mig att bädda mjukt omkring mig. Jag är inte rädd längre.

– Jag märkte det på sommarlovet mellan tvåan och trean i gymnasiet. En klump i magen och bröstet, något som jag aldrig känt förut.

Han stannade hemma från skolan, i början lite, men snart väldigt mycket. Hemma förstod man rätt snabbt att magklumpen inte var fysisk utan psykisk.

 

”Blev helt mentalt förändrad”

Magnus minns särskilt två händelser.

– Min mamma har berättat att jag tittade ut genom ett fönster och att det var som att någon knäppt med fingrarna och jag blev helt mentalt förändrad. Jag fick plötsliga misstankar om att bilarna utanför var Säpobilar. När vi var på Djurgården en gång så tyckte jag att olika bilar följt efter oss, berättar han.

Till slut blev Magnus inlagd på Sankt Görans psykakut.

Första natten satt en sköterska bredvid hans säng.

– Det var kanske inte så bra för en person med mina misstankar. Jag trodde att jag var inlagd på ett institut där de skulle utföra experiment på mig.

I övrigt är minnena bleka. Magnus hade sjunkit ner i en djup, så kallad katatonisk, depression att läget blev akut.

– Jag var fysiskt där men inte mentalt. Jag varken åt eller drack utan fick dropp.

– Man måste häva det tillståndet fort, annars bränner man hjärnan, fortsätter han.

Livet kom åter efter elchockerna

Läkarna satte in elchocksterapi, sammanlagt 15 sessioner. Men redan efter 3-4 gånger hände något.

– Mina föräldrar har berättat att det återigen var som att någon knäppte med fingrarna och jag kom tillbaka. Blicken vaknade.

Efter 3,5 månad på sjukhus fick han komma hem. När man utvärderade hans sjukdomsresa för att kunna ställa diagnos såg man flera triggerpunkter som startat det hela.

– Jag var nybliven 18-åring, festade på krogen och jobbade extra varje helg samt tre kvällar i veckan och låg på topp i skolan. Jag var extremt uppvarvad, hypomanisk. Efter sommaren började jag dippa och föll sen slutligen ner i den här depressionen.

Magnus fick diagnosen bipolär sjukdom.

Idag äter han medicin, sköter kost, motion och återhämtning för att hålla sjukdomen i schack. Han har haft återfall, men inte lika djupa.

 

”Jag bäddar mjukt omkring mig”

Nyckeln har varit att lära känna och förstå sjukdomen.

– Utmaningen är att få ihop rutiner och strategier. Ju mer och bättre jag kan om min sjukdom så bygger jag upp ett skyddsnät omkring mig. Jag bäddar mjukt omkring mig. Och jag är inte rädd längre.

Idag jobbar Magnus som chef på en Ica butik. En stor del av fritiden går åt till att hjälpa andra.

– Jag är vice ordförande för Föreningen Balans som vänder sig till folk med bland annat bipolär sjukdom samt jobbar som ambassadör och föreläsare för Hjärnkoll, där tanken är att människors egna berättelser ska sprida kunskap om psykisk ohälsa. Han är tillfreds med sin diagnos.

– Att ha levt med den här problematiken har gjort mig till en bättre människa. Både att jag hjälper mig själv men också andra.

 

Så hjälper du någon som mår dåligt

Har du en anhörig, kollega eller vän som mår psykiskt dåligt? Här ger Erik Rådström från Balans Stockholm tips om hur du hjälper på bästa sätt – och hur du tar hand om dig själv så att du orkar med.

Balans Stockholm är en ideell patient- och anhörigförening för bipolär sjukdom, depression, utbrändhet samt dystymi, det senare en lindrigare men ibland långvarig form av depression.

Föreningen drivs både av drabbade men också anhöriga. Ett av deras mantran är att det är viktigt att komma iväg och få hjälp så fort som möjligt.

– Vi försöker alltid få drabbade att komma iväg för att få träffa en läkare, sjuksköterska, psykolog eller samtalskontakt så man inte går med något för länge. Får man rätt hjälp i tid, det kan vara medicinering eller samtal, så kan det stoppas från att bli värre, menar han.