Referat.

Det nya verksamhetsåret inleddes den 16 mars med en föreläsning av Jill Taube på biografen Victoria på Södermalm.

Jill presenterade sig som psykiater, föreläsare och författare. Hon har skrivit boken ”Själ och Kropp”. Den något kryptiska rubriken för föreläsningen var ”Att klättra på väggar eller klättra på väggar”. Den fick sin förklaring när Jill berättade om att hennes senaste intresse är att klättra på väggar… Att klättra på bergsväggar under betryggande förhållanden kan ge en positiv adrenalinkick till skillnad från andra destruktiva adrenalinkickar.

Jill berättade om flera undersökningar som visar hur fysisk aktivitet ökar chansen att må bättre när man drabbats av olika ångesttillstånd liksom depression, mild eller måttlig. Ingen forskning säger att motion kan bota bipolära depressionstillstånd!

Det finns flera behandlingsmöjligheter för en person som lider av ångest:

* Kognitiv beteendeterapi (KBT)
* Läkemedelsbehandling, med antidepressiv medicin (SSRI)

* Fysisk aktivitet

Fysisk aktivitet vid ångesttillstånd kan fungera som ett skyddsnät, skydda mot akut ångest och olika stressfaktorer. Läs gärna www.fyss.se

En undersökning, ledd av Maria Åberg, Göteborgs Universitet, av över en miljon svenska män visar att en god fysisk kondition vid 18 års ålder kan kopplas till minskad risk för svår depression (unipolär depression, inte bipolär) senare i livet.

Flera tidigare studier har visat att ett stillasittande liv har samband med ökad risk för depression. De flesta av dessa studier är dock baserade på intervjuer med vuxna. Behandling vid depressionstillstånd (i en speciell studie)

* Antidepressiv behandling
SSRI under 16 veckor

* Träning 30 min 3 gånger/vecka (t.ex. löpband eller cykling)

* Både SSRI-behandling och träning (enligt ovan).

Vid en uppföljning efter 6 månader visar det sig att alla tre alternativen fungerat lika bra!

Nyare forskning visar att stillasittande kan vara en lika stor ohälsofaktor som rökning, och innebär att vi dör flera år tidigare än om vi varit aktiva. Och risken för depression ökar. Andra faktorer som innebär risk för tidig död är övervikt och fetma, särskilt bukfetma.

En annan av Jills motionsfavoriter är DANS. Det finns forskning som visar stora hälsofördelar med dans. Jill har skapat DansSteget. Mer info:

www.danssteget.nu
eller hos
Vuxenskolan på telefon:
08-679 03 30

/Birgitta

Referat från Mats Ewertzons föreläsning den 2 februari 2016

Anhörigas erfarenheter av betydelsefullt bemötande exempel från forskning!”

Mats är lektor vi Ersta-Sköndals högskola och arbetar vid Nka, Nationellt Kompetenscentrum för Anhöriga.

Mats började med att presentera Nka. Organisationen är belägen i Kalmar och har ca 30 personer anställda runt om i landet. Inom Nka är en anhörig den som är anhörig till en närstående. Alltså är det den närstående som har någon sjukdom.

Mats berättade om olika projekt som Nka bedriver och forskningen som pågår. Man kan läsa om Nka på sajten www.anhoriga.se och där kan man hitta Nyhetsbrev, kunskapsöversikter och mycket annat. Numera finns Nyhetsbreven bara i digital form.

Mats definition på Betydelsefullt bemötande handlar om

* anhöriga och närstående delges information och kunskap

* anhöriga känner sig bekräftade

* vården visar vilja till samverkan

* vården är tillgänglig och kontinuerlig

* vårdmänniskorna är uppmuntrande, engagerade och empatiska.

Om anhöriga inte möts av betydelsefullt bemötande kan de erfara känslor av utanförskap, maktlöshet, social isolering och hjälplöshet. I de flesta kommuner finns Anhörigkonsulenter och de har en viktig roll.

På flera håll på vårdinrättningar i  Sverige finns Brukarinflytanesamordnare (Bisam) som i Brukarråd  eller liknande grupper med representanter från vården och patienter försöker förbättra vården.

Inom psykiatriska kliniken vid Ersta Sjukhus har man, på uppdrag från Landstinget, genomfört ett projekt med grupper av anhöriga (inte närstående sjuka). De som medverkade upplevde gruppen som bra, kände att man hade gemensamma erfarenheter och kände sig lugnare. Därmed hade dessa anhöriga en större chans att ge bättre stöd till sina närstående.

I Hälso- och Sjukvårdslagen, kapitel 2c, står att ”Hälso- och sjukvården ska arbeta för att förebygga ohälsa.”

19 oktober 2015 – Balanskafé med Marianne Flynner, anhörigkonsulent i Enskede-Årsta-Vantör Stadsdelsförvaltning inom Stockholm kommun

Det finns anhörigkonsulenter i stort sett i alla Stockholms stadsdelar. Anhöriga (familjemedlem, vän eller granne) till personer som är äldre, långvarigt sjuka eller har en funktionsnedsättning kan få stöd i anhörigrollen med samtal, för att bena ut problemen och hitta tips för avlastning och för att må bättre.

Det står i Socialtjänstlagen att samhället ska erbjuda sådant stöd. Men de olika kommunerna anordnar stöden på lite olika sätt. Inom Marianne Flynners stadsdelar ordnar man kaféer, föreläsningar och har samtalsgrupper för sina invånare.

Inom psykiatrin finns något som kallas ”Case Manager”, en person som hjälper den sjuka att hålla i myndighets- och vårdkontakter. Andra stöd som kan avlasta: ”Avlösarservice och anhörigstöd” och ”Boendestöd”.

Kontakta Stadsdelsförvaltningen om du vill veta mer.
Se www.stockholm.se/funktionsnedsattning ring 08-508 11 508 eller din egen stadsdelsförvaltning.

/Birgitta

4 november 2014 – Marie Rusner

Den 4 november 2014 föreläste Marie Rusner (forskningsledare från Borås och knuten till Göteborgs Universitet) inför drygt 50 åhörare – Balans-medlemmar och andra intresserade – om sin senaste studie. Den handlar om hur tillvaron kan se ut som närstående till personer med bipolär sjukdom. Marie hade även förslag på hur livet för närstående och sjuka skulle kunna bli mer hållbart.

Här kommer de PowerPoint-bilder hon hade som manus.
Det var en mycket givande kväll.

Birgitta Österlund, från styrelsen i Balans Stockholm

17 september 2014 – Föreläsning  med KBT-psykologen Susanna Sjörs.

Referat av Pebbles Karlsson Ambrose

Information om KBT

Jag är med i Föreningen Balans som bjöd in sina medlemmar till en föreläsning igår. Det var trevligt. Jag brukar alltid försöka gå på dem, man lär sig mycket. Gårdagens föreläsare hette Susanna Sjörs och hon är leg. psykolog och leg. psykoterapeut.

Föreläsningen handlade om KBT för folk med depressioner och bipolär sjukdom. KBT betyder kognitiv beteendeterapi och är en sorts psykoterapi (läs mer om det på 1177 Vårdguiden här). Det går ut på att lindra lidande, hjälpa människor utforma sina liv, ändra vanor och beteenden och när inte annat går att göra – hjälpa personen att acceptera livets villkor med bibehållen livskvalitet.

Föreläsaren menade på att KBT-paraplyet består av kognitiv terapi, beteendeaktivering och mindfulnessbaserad terapi. Det finns forskning som visar på att KBT hjälper vid depressioner, berättade hon, men forskningen runt huruvida det hjälper vid bipolär sjukdom har inte kommit lika långt. Här är medicinering fortfarande förstahandsvalet. Men även vid mycket allvarliga och bråddjupa depressioner behövs läkemedel, sa hon. Ibland tänker jag att det som mest akut behövs är vila, återhämtning, omtanke och kärlek. Men visst, kan man inte lämna sängen och allt är nattsvart tycker jag att medicinering kan vara ett bra komplement. Jag förmodar att forskningen runt hur KBT hjälper schizofrenipatienter är ännu mindre?

Susanna pratade om samtal kring hur patientens kan lösa sina problem, bemöta negativa tankar och jobba med både sina tankars innehåll och funktion. Att tänka mindfulness är som ett sätt att låta sina tankar komma och gå, att betrakta dem utan att låta dem styra en. Genom att inte döma, värdera och drunkna i grubblerier som inte leder någonstans kan man liksom se sina negativa tankar och skjuta undan dem, när det behövs.

Att sedan försöka se hur olika tankar leder till olika beteenden gör att man kanske kan styra bort sådant som inte är konstruktivt. Patienten kan få göra ett schema under tid för att se hur den mår. Genom att skriva ner exakt när man mår dåligt och när hemska tankar är som värst kanske man kan se vad som triggar dem och i vilka situationer man är då. Varför kommer de negativa tankarna just då?

Man kan se på tankar som någon sorts mentala händelser och de kan vara svåra att påverka. Känslor man får när man tänker saker eller möter problem kan vara ännu svårare att påverka. ”Lättast” är att påverka sitt beteende. Hon såg på depression som en ”bristsjukdom” – att det är just livshändelseutlösta saker som förluster, frånvaro av glädje och meningsfullhet som gör att vi utvecklar symptom. Det kan leda till att vi undviker och skjuter upp saker som gör att livsutrymmet minskar ännu mer. Hon menade på att denna cirkel kan brytas genom att jobba med sitt beteende i första hand.

Hon sa att det är viktigt att ha mål med terapin, men det är inte där man börjar. Om patienten har det väldigt svårt och ska sätta mål där ribban är livet när det är bra, så blir diskrepansen väldigt tydlig – skillnaden mellan lyckan man vill ha och känslan av hur olycklig man är kan var jättestor. Och uppgiften man har framför sig kan kännas hopplös.

Man kan jobba med andra saker som ovan nämnda problemlösning och med självhävdelse, det vill säga att personen uppmuntras att säga nej till saker den inte mår bra av och blir bättre på att stå upp för sig själv.

Att KBT är mer forskat på som hjälp mot depressioner än för bipolär sjukdom beror på att depressioner är vanligare och att fler människor drabbas av det. Antalet bipolära, eller andra med affektiva syndrom (som jag) är inte lika många. (Läs mer om min diagnos här i min krönika Att få rätt diagnos). Jag har aldrig själv gått i KBT, då det verkar vara svårt att få av olika skäl. Men jag kände igen väldigt mycket och tycker att jag har pratat med olika samtalskontakter i psykiatrin om nästan alla dessa saker.

Att gå i psykoterapi samtidigt som man har en psykos är det nog ingen som rekommenderar, det finns en del som till och med säger att det är farligt. Jag tror den rädslan är lite överdriven, det gör nog inte så mycket om man försöker reda ut i soppan. Det är ju redan rätt soppigt i huvudet, menar jag, så ytterligare oreda gör nog inte så mycket till eller från. Inte för mig i alla fall.

Men när jag var inlagd på en slutenvårdsavdelning med vanföreställningar var jag rätt upprörd över att ingen riktigt ville prata med mig faktiskt. Jag hade någon sorts förväntning av att jag skulle få en massa tid till samtal. Men efteråt så sade min dåvarande samtalskontakt – att när man är inlagd på en psykiatrisk avdelning sådär – så är det att betrakta som akut vård. Hon gjorde jämförelsen med att om man till exempel åkte in till sjukhus akut med en hjärtinfarkt, så började man ju inte prata om vad som ledde patienten dit – till exempel vilken kost patienten ätit eller hur lite motion den gjort. Först vill man häva psykosen, sedan ha samtal om hur det kom sig att man fick den.

Oj, nu kom jag in på något jätteviktigt, kände jag. Hur är det egentligen att ligga inne? Det ska jag ta itu med här på bloggen nästa vecka! Vi ses!

24 mars 2014 – Seminariumet ”Psykofarmaka på gott och ont”

”Den åldrande människan och psykofarmaka” 
Margareta Reis, docent i farmakologi vid Linköpings Universitet

Margareta inledde med att berätta att 1,8 miljoner människor i Sverige är över 65 år, medan läkemedel normalt prövas på män, helt friska och ganska vältränade, i åldern 18 – 65!

Meningen med mediciner att de ska ge god hälsa och god livskvalitet men de måste utvärderas. Alla som är äldre än 75 år och tar 5 olika mediciner har idag rätt att få en läkemedelsgenomgång varje år.

När man blir äldre omvandlas muskelmassan mer och mer till fett, cirkulationen försämras och njurfunktionen försämras rejält. Därav kan vi förstå att effekten av olika mediciner som vi tar förändras.

Samsjukligheten är utbredd, dvs att många människor lider av flera sjukdomar samtidigt. Det kan gälla både psykiatriska och kroppsliga (somatiska) sjukdomar. Äldre människor lider ofta av olika ångestproblem och smärta liksom kanske av högt blodtryck eller hjärtproblem. För detta tar de ofta ett antal olika mediciner, alla med mer eller mindre biverkningar. Dessutom är risken stor att medicinerna påverkar varandra.

Även naturläkemedel (t.ex. johanneshört) kan samverka negativt med vanliga läkemedel och ge allvarliga biverkningar, t.ex. när man tar blodförtunnande som Waran eller de gamla tricykliska antidepressiva medicinerna, som Anafranil, Tryptizol, Saroten och Sensaval.

Margareta berättar om TDM (Therapeutic Drug Monitoring). Det betyder att man kan mäta koncentrationen i blodet av olika mediciner. Exempel är antidepressiva läkemedel, antipsykotika och antiepileptika. Det är bra om det är stabila koncentrationer inom varje individ mellan provtagningstillfällen. Men skillnaderna kan vara mycket stora mellan individer! Om man är man eller kvinna, gammal eller ung, tjock eller smal och om man tar många olika läkemedel så påverkar det läkemedelskoncentrationen i blodet. Dessutom är det stora genetiska skillnader mellan människor vilket påverkar läkemedels nedbrytning. Medicinen kan alltså utsöndras olika snabbt i olika individer. Detta innebär att koncentrationen kan bli högre i blodet hos vissa personer med risk för fler biverkningar. Motsatsen är att koncentrationen blir för låg och att man inte får den effekt man vill ha.

TDM används i rutinsjukvård idag men alls inte i den utsträckning som det skulle kunna göras. Margareta påpekar att en av anledningarna till att det inte används är brist på kunskap och utbildning av personal.

Undersökningar har visat att av antalet av läkare utskrivna recept på alla olika mediciner är det ungefär 1/3 av människorna som tar medicinen enligt läkarens förskrivning, 1/3 tar ibland och 1/3 tar inte ens ut medicinen på Apoteket/tar den inte alls.

Ett stort problem, särskilt för äldre människor och synsvaga är reglerna om att Apoteket alltid ska erbjuda patienten den för dagen billigaste medicinen med samma aktiva substans, generika (övrigt innehåll, färg och form och NAMN kan skilja radikalt). Detta är ett problem som måste lösas, anser Margareta! Risken för felmedicinering är stor.

Ett annat stort problem som har att göra med medicinering för äldre är fallolyckor. Bara i Sverige inträffar ca 25 000 höftfrakturer varje år. Flertalet av dessa drabbade är äldre personer som blir yra och yrseln beror många gånger på medicinering. Här kommer vi tillbaka till frågan om läkemedelsgenomgångar. Många äldre mår bättre av färre mediciner och kanske lägre doser. Vården måste individanpassa behandlingen!

2014-03-26
Birgitta

24 mars 2014 – Seminariumet ”Psykofarmaka på gott och ont”

”SBU:s arbete inom området psykofarmaka”

Mikael Nilsson, projektledare från SBU (Statens Beredning för medicinsk Utvärdering)

SBU är en myndighet som utvärderar metoder som används i vården, både etablerade och nya. Utifrån aktuell och välgjord forskning tar de reda på vilken medicinsk effekt olika metoder har, om det finns några risker med dem, och om åtgärderna ger mesta möjliga nytta för pengarna.

SBU har projekt på gång som handlar om bipolär sjukdom, förebyggande av återfall i bipolär sjukdom, ”Långtidsbehandling med antipsykotiska läkemedel vid bipolär sjukdom” och  ”Behandling av depression hos äldre”. Dessa kommer att publiceras våren 2014.

Läs gärna mer om detta och mycket annat på den innehållsrika webbplatsen: www.sbu.se.

14-03-27
/Birgitta

20 november 2013 – Balansträff med Pebbles Karlsson Ambrose

Balans Stockholm hade bjudit in Pebbles Karlsson Ambrose, som skrivit en bok ”Jag vet inte var psykoser kommer ifrån”. Boken, som finns att låna i Balans bibliotek, innehåller tre delar: ”Livet innan jag blev sjuk”, ”Mitt insjuknande och livet efter ” och slutligen ett kapitel med fakta och tips kring psykoser, bl.a. till anhöriga/närstående.

Pebbles berättade för oss ca 20 medlemmar om sitt dramatiska liv, tiden efter att pappan blev mördad och om skilsmässor. Den första psykosen kom när Pebbles fött sin andra dotter. Det är inte helt ovanligt att kvinnor drabbas av förlossningspsykos. Pebbles hade en frisk period på sju år men insjuknade åter i psykoser. Hon har erfarenhet av kontakter både med psykiatrin och socialtjänsten – och har blivit bemött både gott och mindre gott.

Numera har Pebbles sjukpension men börjat arbeta en del, med skrivande av böcker, på bloggar och i olika tidningar, något hon gläds åt.

Läs mer på Pebbles webbsida www.pebbles.se med länkar till blogg mm

/Birgitta Österlund